Strimmor.

Du och jag för att nån var full.
Du och jag för våran skull.
Du och jag för stämningen.
För den mjuka bedårande skymningen,
för isen som äntligen spruckit loss,
och du och jag för oss

Det är bara strimmor, ett litet kliv ut i världen.
Vartän vi kom ifrån, vartän vi ska nånstans.
Håll min hand i vimlet, människor som tror har en chans.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mangot

I am the architect of my own Destruction.

RSS 2.0