en dag i taget

Publicerat 2014-09-10 22:16:39 i Allmänt
Varje dag tas mitt hjärta sönder i småbitar.
Varje morgon samlar jag ihop bitarna och försöker ge dem en anledning att läka ihop.
Varje kväll undrar jag varför jag ens pusslade ihop bitarna på morgonen.

Om och om igen.

Varje gång försvinner det en liten bit. För varje bit som försvinner blir det permanenta hålet större och större. Hålet som inte går att laga.

En dag kommer mitt varma, älskande hjärta vara samma kalla, hårda klump som det var fram till att jag träffade honom med stort H.

Han som gjorde mitt hjärta helt.
Han som gav mig bitar av sitt hjärta för att jag skulle kunna bli hel.
Han som jag mjuknade för, och blev en helt annan person. En bättre person.

Allt det av honom, som jag fick. Det blev missbrukat. Jag har fått mer och mer.
Till sist finns det en gräns där det inte går att ge mer.
Där är vi nu.
Nu är hans givmilda, underbara, varma hjärta en förkolnad klump.
Allt för att jag tog utan att ge tillbaka.

Därför faller mitt hjärta sönder varje dag. Det tar sönder sig själv.
Jag har förstört det finaste som finns, inget hjärta kan vara helt med den vetskapen.
Fortsätter det såhär kommer båda stå där med kolbitar i bröstet en dag.

Om den dagen kommer vill jag inte leva mer.
Direktlänk, 0 Kommentarer



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mangot

I am the architect of my own Destruction.

RSS 2.0