vem
Vem försökte jag lura?
Mig själv såklart.
Varför gör man då något så dumt?
För att mitt hjärta är cp.
För att mitt hjärta känner.
Och för att det hjärtat känner,
det går inte att stå emot.
Jag hoppas det repar sig snabbt nu.
Jag hoppas det drar ihop sig till den trygga, gamla, hårda, olyckliga och förkolnade klumpen det en gång var.
Innan jag föll.
Föll för det finaste världen skådat. Den mest otroliga jag träffat och någonsin kommer träffa.
Innan jag blev förtrollad av charmen, humorn, de bruna ögonen... allt.
Jag föll så hårt, och jag har aldrig tagit mig upp igen.
Och nu ligger jag här. Med ett hjärta som blöder. Och vem drog jag med mig ner?
Jo honom.
Jag vill inget annat än att han ska vara lycklig. Och varför fan släpper jag inte då? För jag vet att det blir aldrig med mig.
Hur skulle det kunna?
Någon som bara tar och tar utan förmåga att ge något tillbaka.
Varför förstod jag inte direkt? Varför förstod jag inte att jag kommer aldrig göra någon lycklig, som ger mig allt.
För jag bara äter upp allt som är fint. Allt som är bra. Jag har aldrig haft något så fint innan. Så jag kunde inte veta.
Men jag borde förstått att något så bra kommer inte till någon som mig, utan ett pris.
Ett pris jag aldrig kunnat betala.
Jag önskar det fina aldrig hade kommit till mig.
Kommentarer
Trackback
