38

Det är 38 dagar kvar av det här året. 
Året som skulle bli vändningen. Det som skulle bli bättre. 
Bli bra. 

Hittills har inget blivit bättre. Allt har blivit sämre.  Så dåligt det kan bli tror jag. 
Jag är på gränsen att ge upp. På riktigt.  
Inte bara panik-depp-ge-upp. Utan helt allvarligt. 

Jag orkar inte leva såhär mer. 
Mannen jag älskar är förstörd.
Jag är förstörd.
Vårat liv och vårat förhållande är förstört.
Min framtid känns lika positiv som en gäng bögar på 80 - talet. Bara att jag åtminstone slipper själva hiv:n. Och det är ju alltid nåt. 

Men ja ni hör ju.. det är typ det enda jag har att vara glad över.

Nu ska jag gå in. In i vår lägenhet som jag nästan alltid är själv i. Jag ska försöka stänga in tårarna och hitta något inte-deprimerande på tv. Packa upp det jag handlat och gosa med vår underbara katt. 
Han är det enda som vi fortfarande har tillsammans. 
Sen ska jag hoppas att det här ovärda livet går över snabbt. 

745

Omg Omg Omg. 
Jag har just kollat igenom 745 vines på instagram.

#nolifer 

Du vet inte hur det är

Nä.. hur ska du veta? 
Du eller någon annan. Det går inte.. 

Ingen annan kan känna det jag känner eller må som jag gör för samma anledning.
Men man kan ändå tänka på det. Eller hur? Visst kan man göra ett försök för någon man tycker om.  Eller är det för mycket begärt?

Jag vet inte ens. Jag vet ingenting längre .
Jag känner inte mig själv, jag känner ingen annan. 

Jag är ett vandrande, oskrivet, knöligt och helt söndrigt papper. 

807

Två år, två månader och sexton dagar. 
Eller 807 dagar om man så vill. 

Så lång tid tog det tills den sista potatisen var satt, kokad, stekt eller whatever. Så lång tid tog det innan den öändliga sista droppen rann över. 

Vad gör jag nu?

I am everything I am

For all those times you stood by me;
for all the truth that you made me see;
for all the joy you brought to my life;
for all the wrong that you made right;
for every dream you made come true;
for all the love I found in you,
I'll be forever thankful baby.
You're the one who held me up,
never let me fall.
You're the one who saw me through through it all.

You were my strength when I was weak;
you were my voice when I couldn't speak;
you were my eyes when I couldn't see.
You saw the best there was in me,
lifted me up when I couldn't reach.
You gave me faith 'coz you believed.
I'm everything I am,
because you loved me.

You gave me wings and made me fly;
you touched my hand I could touch the sky.
I lost my faith, you gave it back to me,
you said no star was out of reach.
You stood by me and I stood tall.
I had your love I had it all;
I'm grateful for each day you gave me.
Maybe I don't know that much,
but I know this much is true:
I was blessed because I was loved by you.

You were always there for me,
the tender wind that carried me,
a light in the dark shining your love into my life.
You've been my inspiration,
through the lies you were the truth.
My world is a better place because of you. 

I am everything I am,
because you loved me. 

mangot

I am the architect of my own Destruction.

RSS 2.0