att aldrig vara tillräcklig
Idag på morgonen.. och nästa hela dagen.
Så var jag glad. Glad på riktigt. Det kändes hela vägen ner i magen.
Jag har inte känt så på... ja jag kan inte ens minnas sist.
Men det är klart att det inte skulle hålla längre än så.
Nu känner jag mig lika genomledsen som vanligt. Jag är så trött på att misslyckas.
Så otroligt trött och less på att aldrig vara tillräcklig. Jag vill inte mer.
Jag vill lyckas; jag vill vara bra; jag vill vara tillräcklig; jag vill duga.
Jag vill vara rätt.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag känner mig så tom på idéer.
Jag känner mig så jävla hopplös.
Orka eller inte
Alltså jag orkar inte. Jag är så trött på allt.
Hade min första skoldag idag (igen) dock. Det gick bra och var riktigt roligt faktiskt, wiih :)
De flesta dagar undrat jag varför jag finns. Så illa är det. Och det enda svaret jag har..
det är att jag finns kvar för mina föräldrar.
världens bästa föräldrar.
Mitt 2013, del 1.
Jahaja, då var vi här igen. Nyårsafton idag och imorgon börjar 2014. Tänkte utvärdera året lite. Så jag börjar med att sno Kissans lista rakt av. Sen får vi väl se om jag orkar skriva mer haha.
Hur har 2013 varit?
På ett sätt har det varit det bästa året någonsin för jag har känt mig hemma och trygg. Jag har lugnat ner mig. Men på ett sätt har det varit det jobbigaste året. Alla bråk och ovissheten hur det ska gå. MEN, mer om det sen. Tror iaf jag tycker att året har varit bra överlag.
Gjorde nånting dig riktigt glad?
Flera saker! Bland annat att jag kom in i växjö, även om jag räknade med det. Att jag faktiskt fick både sommarjobb och extrajobb nu under andra halvan av året gjorde mig också glad. Det har underlättat. Att vi bestämde oss för att flytta till en större lägenhet. Spliff har såklart gjort mig glad alla dagar under året och likaså Saiki. ♥
Vilka sånger kommer påminna dig om 2013?
Det var svårt faktiskt. Veronica Maggios nya låtar för att de alltid känns. Aviciis album för att de gjorde alla fester. Har nog inget annat sådär specifikt.
Vad gjorde du på min födelsedag?
Tur att det inte är så längesen för annars hade jag glömt haha. Jag jobbade, plockade ner gamla sängen, städade, hämtade en annan säng och sen fick jag finaste blommorna av finaste pojkvännen:) Sen kom päronen och firade lite dagen efter!
Vem har du umgåtts med mest under 2013?
Haha det var lätt! Saiki, Spliff och mina föräldrar faktiskt! På gott och ont I must say. Mest gott!
Har du haft ett förhållande under 2013?
Japp, hela året. Den ni!!
Är det något du saknat 2013 och vill ha 2014?
Lättare om jag vänder på det kanske. Nåt jag vill ha mindre av 2014 som jag haft för mycket utav 2013? I så fall: bråk.
Men om man tar grundfrågan då.. Haha, nån form av kondition vore ju trevligt. Och muskler! Vill gå ner i vikt och bli fit:)
Bästa sommarminnet?
Jag gjorde typ inget i somras. Men det bästa måste vara min och saikis helg i Göteborg. Vi mös, kollade på psg-real och bara chillade. Klibbigt väder och dålig stämning ibland men overall så var det super. Lite minisemester:)
Vart reste du under 2013?
Eum.. jag var nog ingenstans? Eller.. i danmark var jag nog :p
De bästa nya människorna du träffade?
Alltså haha det här kommer låta så jävla tråkigt. Men eftersom jag inte har gjort nåt under året så har jag väl typ inte träffat nån ny heller. Eller några. Visst några bekantskaper har jag väl skaffat mig, men inget sådär speciellt.
Vad vill du säga till dig själv inför 2014?
1. Var rädd om det du har och förvalta det väl.
2. Uppskatta folk i din närhet mer.
3. Var en bättre housewife.
4. Plugga nu förihelvete.
5. Ligg mer.
Såå det var den listan. Resten får ni senare. Tillsammans med lite bilder från året! Nu ska jag mysa ner mig lite under täcket och sen försöka väcka min älskling. Det är så mysigt för han och spliff ligger på varsin sida om mig i sängen. Mina älsklingar, mina pälsbollar.. männen i mitt liv :) :)
sadness
En såndär dag
Mitt liv suger.
Ja, precis en sån dag är det idag.
Jag måste men varken vill eller orkar plugga. Jag och Saiki bara bråkar. Jag vill gå ut och träffa min kompisar men jag vet att jag måste stanna hemma. Dessutom har jag inga kläder som passar, inga pengar och jag kan inte dricka för jag måste köra hem.
Sen tror jag att jag har grav pms dessutom. Det hjälper liksom inte.
Typ såhär känns det
Med andra ord: jävligt uppgivet.
Egentligen är jag nog bara gnällig dock.
Något som är lite roligare är att på måndag ska jag ringa en gubbe på en fastighetsbyrå så att jag och Saiki kan kolla på en lägenhet. Om vissa saker går att pussla lite med, och om vi tycker om lägenheten såklart, så ska vi alltså flytta.
Det är både kul, jobbigt, nödvändigt, omständigt och nervöst.
Varför det är kul? Ja det säger väl sig själv. Ny plats att inreda (även om vi inte har råd med nåt hahah), kul att flytta till en gemensam lägenhet, ja osv.
Jobbigt säger också sig själv.. vem fan pallar packa ner sitt liv i lådor och montera isär sängar och skit?
Nödvändigt... ja vi går varandra på nerverna, en ska sova, en ska plugga, en vill kolla på tv, en vill va i fred. Ni fattar.
Omständigt, sen ovan "jobbigt".
Nervöst: nästan den svåraste punkten. Visst, vi bor redan ihop, och det har vi gjort ett tag. Men nu bor jag med Saiki i HANS lägenhet. Flyttar vi så bor vi liksom tillsammans i en gemensam lägenhet. Det krånglar ju till det som fan OM vi nu skulle göra slut för att nåt händer eller om vi helt enkelt bara tröttnar på varandra. And I tell you: ibland är det nära. Vissa skulle nog säga att vi inte borde vara tillsammans, och vissa skulle säga att vi ska kämpa mer. Men ja, nu är det som det är. Ibland är det bäst, ibland är det sämst.
Hur som helst, så känner jag alltid såhär för honom.
Även om vi bråkar eller myser, sover eller äter, skriker och gråter eller skrattar och ler.
Alltid. För alltid.
Nu ska jag gå ut med Spliff! Han är min bäbis <3
hejdå
It's ironic. Isn't it..
I know you don't think that I am trying,
I know you're wearing thin down to the core.
I know you're wearing thin down to the core.
Jag pressade just apelsinjuice. Kan ni tänka; jag har en automatisk juicepress. Eller nä, nu sa jag fel. Den är inte min. Men jag har iallafall bott med en juicepress tillgänglig i ett år nu. Ungefär ett år..
Så det var väl passade att jag använde den nu.
Nu när det är min sista dag här.
Jag vill inte tro att det är sant. För jag hade (har?!) ju ett val. Men det kanske är lika bra. Lika bra att sluta nu.
Innan det går för långt.
Egentligen har det redan gått för långt. Det gjorde det för flera månader sen. Men vi trodde väl att om man vill tillräckligt mycket så löser det sig. Eller så tänkte jag iallafall. Men det verkar inte vara så.
Jag vill inte låta överdrivet dramatisk nu heller. För det kan ta en unexpected turn. Men just nu ser det ut som att jag nog flyttar till Växjö iallafall.
Man måste ju trots allt ha någonstans att bo.
This is not what I intended;
I always swore to you I'd never fall apart .
You always thought that I was stronger.
I may have failed,
But I have loved you from the start.
I always swore to you I'd never fall apart .
You always thought that I was stronger.
I may have failed,
But I have loved you from the start.
Gräsänka
Ja, nu kan jag ju skriva det, för nu är det inte hemligt längre...
Idag är dagen för Jonas svensexa!! Såå, vid kvart över tio idag så samlades Saiki och några kompisar för att kidnappa Jonas och ta med honom på en liten trip till Köpenhamn.
Och jag är alltså lämnad hemma. Eller det är klart, hade ju varit skumt om jag inte varit det, inte så jag menar :P Men jag gillar inte att vara själv. Framförallt så saknar jag redan Saiki. Och dessutom så oroar jag mig för honom. Egentligen är det mest onödigt, för jag vet att han kan ta hand om sig själv, och jag litar på honom till 100%, så det är inte det. Men jag oroar mig ändå..
Ovanpå allt har jag typ bergochdalhormoner idag typ. Gråter för mig själv i soffan. Patetiskt. För jag har verkligen ingen anledning.
Sen, jag är så jävla avis hahah. Jag vill också på svensexa!!
Det kommer ju såklart aldrig hända med tanke på att jag är tjej, så OM jag nu skulle gifta mig någon gång så blir det ju en möhippa. Och de blir ju aldrig lika vilda :( men men..
Nu ska jag försöka vara lite mindre bitter. För egentligen är jag bara glad för min älsklings skull. Han förtjänar en festhelg :)
ccciaaaooooo.
Söndag 7 april 2013
Hej och hå bloggisen..
Alltså klockan är bara tjugo i tolv och jag har egentligen redan gått och lagt mig en gång. Men blev lite ... putt.. Så jag gick upp igen. Satte mig i köket med datorn, mobilen och en mapp med papper som jag tänkte sortera lite. Såklart har jag min lilla bäbiskisse som sällskap med :)
Idag har jag inte gjort så mycket, precis som alla andra dagar. Men var iallafall i Värnamo och kollade på babys fotbollsmatch. De spelade bra och vann med 4-2, så det var roligt! Jag hade till och med några att prata lite med. Roligare än att stå själv och bara va forever alone haha.
Var och handlade med mamma och pappa sen. De betalade så det var win ;)
Suck jag är så trött på att inte ha något att göra.. Det värsta är att jag blir så extremt extra lam också. Jag skulle kunna träna, fixa med massa grejer, göra fint här hemma. Men jag är så lat och lam. Jag orkar inte träna, men egentligen är det en lögn. För jag vet att jag skulle komma igång fort om jag bara försökte. Än en gång handlar det bara om att min lathet stoppar mig från att göra massa saker. Och ja, det stör mig. Och ännu mer ja- jag vet.. Det är bara jag själv som kan ändra på det. Men jag har ingen motivation.
Det hade varit så mycket lättare med ett slutmål. Men jag vet inte vad det skulle vara :(
Just ni sitter jag och lyssnar på Lars Winnerbäck, och det är väldigt sällan ett gott tecken. Snarare tvärtom.
Ibland saknar jag att vara 16 år och tycka att jag hade världens problem fast det egentligen inte var någonting.
Ibland saknar jag Uppsala och mina vänner och att alltid umgås med folk.
Ibland saknar jag att bo hemma och alltid bli uppassad på.
Ibland saknar jag att jobba på forsheda gummmi, och att kunna ta helg. På riktigt.
Ibland saknar jag fotbollen, doften av gräset och det dåliga trycket i duscharna i KIF:s klubbstuga.
Ibland saknar jag Astrid och att rida, att kunna gosa in ansiktet i hennes päls och susa över åkrarna i full galopp med hennes man och svans svischandes i vinden, sätta mig i hagen och känna hur hon kom med mulen och puffade på mig för att hon ville veta vad det var med mig.
Ibland saknar jag att vara liten då mamma och pappa kunde ta hand om mig när jag kände mig otillräcklig.
För det mesta så önskar jag att jag var tillräcklig. Att jag kämpat mer för vissa saker och att jag någon gång kunde nå mina mål.
För mina mål blir bara mindre och mindre, och jag kommer inte ens närmare.
Jag fick min chans
En hjärtattack, eller livslånga kärlkramper...
Det skulle kännas bättre än hur jag känner just nu.
Det gör ont i, runt och på hjärtat att inse att han inte känner sig älskad av mig.
Orden "dra åt helvete", "idiot" och liknande kan jag ta. Men orden "du förstår inte" och "stick härifrån".
Jag kan inte beskriva hur det känns.
Jag önskar jag kunde kliva in i någon annan och få honom lycklig.
För han förtjänar det, men jag kan inte.
Jag förtjänar inte ens att vara den som försöker.
Jag fick min chans. Jag brände den.
Lika sant som det är att våren inte än är kommen,
lika sant är det att min tid är förbi.
Tro aldrig att jag inte älskar dig.
Förlåt.
