att aldrig vara tillräcklig
Idag på morgonen.. och nästa hela dagen.
Så var jag glad. Glad på riktigt. Det kändes hela vägen ner i magen.
Jag har inte känt så på... ja jag kan inte ens minnas sist.
Men det är klart att det inte skulle hålla längre än så.
Nu känner jag mig lika genomledsen som vanligt. Jag är så trött på att misslyckas.
Så otroligt trött och less på att aldrig vara tillräcklig. Jag vill inte mer.
Jag vill lyckas; jag vill vara bra; jag vill vara tillräcklig; jag vill duga.
Jag vill vara rätt.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag känner mig så tom på idéer.
Jag känner mig så jävla hopplös.
Kommentarer
Trackback
