En liten update ba



Lunchade med memmis på bambu idag. Så jävla gott och så jävla mätt efter haha.

Fett värt.

Hade en bra dag med baby igår, och faktiskt bra idag med. So far iallafall :) Jag älskar honom så mycket. Varenda gång jag tittar in i de där underbara ögonen så blir jag påmind om varför jag föll för honom från första början.
Hans bruna, snälla, finurliga, fina ögon. Jag vill se lycka i de ögonen också. Så som jag gjorde innan. Och jag vet att vi kan uppnå det igen. Jag vet att vi kan vara lyckliga tillsammans. Faktiskt:)
Jag trodde nästan inte det där ett tag.

I övrigt så är det så kul att ha sällskap här i lägenheten. Någon som orkar lyssna och förstå. Jag har saknat det.
and that ass hahaha.

Godnatt :)

long nights, longer days

Ingen logik i rubriken. Men den kändes bra!
Jag lever och frodas. Och vissnar på samma gång.

På tal om det... igår välte kissen en blomkruka i fönstret, som han vält två-tre gånger innan.. men den har aldrig trillat ner på golvet. Tills i natt.
Helt plötsligt smäller det till och jag fattade dirr. Orkade inte ens bli upprörd. Haha kollade på eländet - jord, lecakulor, blommor, krukdelar - och gick tillbaka till där jag kom ifrån. Inte en chans att jag tog tag i nåt då haha.
Orkade knappt idag heller men var tvungen.

Världens tråkigaste inlägg. Ever. Hade min sista dag på bäcka idag med. Tråkigt och jobbigt. Men men..

SEMEEEESTEER!!!

och min började såhär:


20:e Juni 2014

Jag är inte död.
Jag lever i allra högsta grad. Jag har bara inte orkat skriva. Jag vet inte vad som ens kan vara värt att skriva.

Idag är det midsommarafton. Brukar ju vara en kul dag. Eller ja det ska vara det.
Men gissa vad jag ska göra ikväll? Jag ska tvätta. Japp, precis så patetisk ska jag vara.. Jag bokade just in en tvättid från 19 till 22. På midsommarafton.

Nu spelar grannarna "all of me" också. Gjorde mig på ännu bättre humör. Not.

Ja jag måste väl skriva om vad som hänt kanske. Men.. det är kort. Inget.
Ingenting har hänt.
Han är hemma. Inget är bättre. Jag är hemma. Fortfarande lika dålig.
Vi:et finns, men det är inte som ett vi borde vara.
Överhuvudtaget.

Nu ska jag färga håret. Det kommer säkert bli misslyckat.
Det är ju lite min grej att vara misslyckad.

8:e juni 2014

Inne på fjärde dagen nu. Eller ja.. i eftermiddag så är det fyra dygn sen han sa att vi skulle ha en paus.

Jag lever. Har till och med haft en hyfsad dag. Har sällskap i lägenheten också. En kompis ska bo här några dagar för att det hänt saker i hennes liv. Tycker så synd om henne och mina problem känns så små i jämförelse. Jag hoppas hon mår bättre snart!

Jag och baby kom inget vidare överens idag heller, det lilla vi pratade. Gick kasst faktiskt, om man ska vara ärlig.
Men vi älskar varandra. Det är båda klara över. Och det är ju alltid något.
Gör vi slut (vilket jag är 90% säker på..) så är det klart att det känns waste att två människor som älskar varandra så högt ska behöva leva utan varandra. Men går det inte, så går det inte.
Och.. man ska vara tacksam över att det tar slut på ett lugnt sätt.

Jag känner mig inte hel utan honom, det kommer jag nog aldrig göra. Men jag vill heller inte ta delar från honom, bara för att bygga upp mig. Jag är hellre i delar utan honom, än hel med honom och med vetskapen att han inte är hel - på grund av mig.

Med de orden: godnatt och sov gott!
Och ta vara på dem som alltid står vid din sida. I alla väder!



trash

Jag försöker få mig själv att göra något.
Duscha, fräscha till mig själv, diska, städa. Göra mig själv fin tills han kommer förbi. Om han kommer förbi. Göra det fint i lägenheten så han har något att vara glad över när han kommer hem.

Men.. jag vet inte ens om det spelar någon roll. Troligen inte. Men jag orkar inte ens. Jag orkar inte ens ställa mig upp och gå till köket.

Suck:(

pathetic













Aldrig har väl en dag gått så långsamt?

Ont i magen för att jag tänker och oroar mig för mycket.
Lever på socker.
Mår skit.
Dagen tar aldrig slut. Funderar på att vara uppe tills jag däckar i soffan, och sen sova tills jag vaknar imorgon. Förhoppningsvis någon gång sent på eftermiddagen. Berättade dessutom för mamma att "vi tagit en paus". Skönt att hon vet iofs. Men hon fattade väl lika väl som jag att det betyder att det är slut inom en vecka. Men hoppas kan man ju alltid!

Men tills dess... jag är ett vrak. Jag vill inte gå utanför dörren. Masade mig till kiosken och köpte en redbull och en stor coca cola. Nyttigt. Verkligen nyttigt.
Ska anstränga mig för att gå upp några kilo i vikt denna veckan med. Passa på liksom! Så han inte har något att fundera över. Vem vill vara med ett psyko. Som dessutom är tjock.
Nä.. han mår bättre utan mig. Så..

fan.. jag är så ledsen. Så jävla ledsen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag kan inte ens skämta bort det för mig själv. Jag vill bara att veckan ska vara över så att jag kan få ett slut på det här.

inte ens 24 timmar

Det har inte ens gått ett dygn..Och jag klarar inte det här mer. Jag är helt knäckt. Mitt psyke... det är inte starkt när det gäller honom. Inte det minsta.

Och nu är jag nästan på botten:(
Bara för att vi älskar varandra men inte kan vara med varandra. Fy fan.

Den sämsta dagen någonsin

Ja hörrni, det här är till och med sämre än min studentnatt.

Jag och pojkvännen har inte gjort slut. Säger han. Men han vill ha en paus.

and we all know the meaning of that.

Jag har aldrig hört om några som fortsatt efter en paus iallafall. Så jag antar att jag är singel inom en vecka. Jag ska inte säga att hoppet är ute. För det är det väl inte. Men jag känner mig inte speciellt hoppfull. Jag känner mig bara heartbroken.

Och vet ni vad det värsta är? Återigen är det mitt eget fel. Den gången var jag inte otrogen iallafall. Men frågan är ju om inte det faktiskt hade varit bättre. Föe anledningen som är nu... jag. Det är hopplöst. Jag kommer aldrig bli rätt. Jag kommer aldrig kunna ge honom det han förtjänar och jag kommer aldrig ge honom vad han ger mig.

Jag förstör honom. Jag förstör oss. Och jag förstör mig själv också.
Tänk om det bara hade varit mig själv jag förstörde. Vilken fröjd det hade varit.
Jag förtjänar ändå inte lycka.
Karma, I guess.
Han förtjänar allt det bästa i världen. Varför skulle jag förstöra honom med att tvinga på honom min kassa kärlek? Varför ska jag alltid förstöra allt.

Hejdå bloggen. Nu ska jag gå och dö. För jag har ingen lust att leva längre.
nä. inget självmord. men att ligga hemma och gråta är inte mycket värdare. faktiskt

Aldrig känt mig så värdelös

Idag är ingen bra dag. Inte alls.
Jag tänker inte gå in på varför men jag känner mig helt knäckt.
Värdelös, besviken, sviken, tillintetgjord.

Jag är så hopplös

Jag är sjuk. Svullna ögon som kliar, en hals som vill hosta, en näsa som nyser och snörvlar hela tiden, ett huvud som värker.
Och ett hjärta och en hjärna som vill ha samma sak men som inte kan samarbeta. Jag går sönder. Jag tar sönder mig själv. Min kärlek och min oförmåga att visa den (åtminstone på rätt sätt) tar kål på mig själv. Och på oss.

Jag kanske vill för mycket? Kanske är jag inte redo? Kanske är han inte redo? Kanske är vi inte rätt för varandra?

Kanske är det såhär det kommer vara för alltid. Tills han tröttnar. Kanske kommer den dagen då han lämnar mig och jag har inget kvar. Den dagen då den enda som någonsin fått och som någonsin kommer att få mitt skal att krackelera lämnar mig. Sönder och omöjlig att reparera.
Men det är inte han som gjort det. Det är jag själv. Det är jag som i så fall puttat honom till kanten där det inte finns något annat val än att hoppas över kanten.
Bort från mig.

Jag hoppas den dagen aldrig kommer. Jag hoppas den dagen då vi kan lösa allt och jag kan vara rätt kommer. Jag hoppas vi alltid förblir vi.

För jag älskar oss. Fast vi är sämst.
Jag älskar dig för att du är bäst, och jag älskar dig för att du till och med kan få mig att älska mig själv ibland.
Jag älskar dig på ett sätt jag inte trodde var möjligt, och jag längtar efter den dagen då jag kan visa det så att du förstår hur mycket du betyder för mig!

Till och med nu i all misär - ensam, ynklig och sjuk - så får bara tanken på dig mina fjärilar i magen att go bananas och min mun kan inte hålla tillbaka ett fånleende när jag tänker på dina fina ögon.

mangot

I am the architect of my own Destruction.

RSS 2.0