vem

Vem försökte jag lura? 
Mig själv såklart.

Varför gör man då något så dumt? 
För att mitt hjärta är cp.
För att mitt hjärta känner. 
Och för att det hjärtat känner, 
det går inte att stå emot. 

Jag hoppas det repar sig snabbt nu. 
Jag hoppas det drar ihop sig till den trygga, gamla, hårda, olyckliga och förkolnade klumpen det en gång var.

Innan jag föll. 
Föll för det finaste världen skådat. Den mest otroliga jag träffat och någonsin kommer träffa. 
Innan jag blev förtrollad av charmen, humorn, de bruna ögonen... allt.  
Jag föll så hårt, och jag har aldrig tagit mig upp igen.
Och nu ligger jag här. Med ett hjärta som blöder. Och vem drog jag med mig ner? 
Jo honom. 

Jag vill inget annat än att han ska vara lycklig. Och varför fan släpper jag inte då? För jag vet att det blir aldrig med mig.
Hur skulle det kunna? 
Någon  som bara tar och tar utan förmåga att ge något tillbaka. 
Varför förstod jag inte direkt? Varför förstod jag inte att jag kommer aldrig göra någon lycklig, som ger mig allt. 
För jag bara äter upp allt som är fint. Allt som är bra. Jag har aldrig haft något så fint innan. Så jag kunde inte veta.
Men jag borde förstått att något så bra kommer inte till någon som mig, utan ett pris.  

Ett pris jag aldrig kunnat betala.  

Jag önskar det fina aldrig hade kommit till mig. 

Victoria's secret fashion show

Yes.. sitter och kollar på VS-fashion show. '

och de är så jävla sexiga alltså. Det finns ju typ inte. Jag smälter..

Och vad gör jag då? Jo jag sitter hemma med massa (åtminstone ren) tvätt runt mig.
Ensam. Uppgiven.
Det var inte såhär det skulle bli liksom...

Om vi säger såhär...

... så kanske det ger en rätt bra fingervisning om hur jag mår.

- jag tycker inte ens att sex är roligt längre. 

Det ger mig bara ångest. Antingen för att jag inte får ligga nåt överhuvudtaget. Eller så får jag ångest och blir deppig för att det är så jävla sorgligt när jag (vi) försöker. Vi som va bäst. Nymphomanics typ. Och så jävla bra sex. 

Nu är det bara ångest. 
Fy fan va tragiskt.
__________________________________________________

Och mitt i detta kaosade helvetet så känns det som att gamla jag är på väg tillbaka. Dampiga, lite konstiga och skrattande anni. 
Ikväll har jag skrattat mer än på månader. Typ tyckt saker va kul. Och både kroppen och hjärnan har orkat skratta. Och velat göra det.
Inte bara för att jag ska; det kom spontant.

Ska jag behöva tappa allt jag älskar för att hitta tillbaka till mig själv?
För i så fall vet jag inte om jag vill ha tillbaka mig själv. Även om det är det jag måste ha för att det jag älskar ska kunna finnas kvar.

Hashtag ful på den alltså haha

På den med för all del :p Swedish not-so-prostitute at your service

I will always be by your side honey. In the good, and above all, in the bad times. ❤

01-01-2015

Det är storm. 
Det är första dagen på det nya året.

Jag måste gå nu. 
Gå till det som ser ut som slutet. 

mangot

I am the architect of my own Destruction.

RSS 2.0