-amnesia-
"I wish that I could wake up with amnesia,
and forget about the stupid little things.
Like the way it felt to fall asleep next to you,
and the memories I never can escape.
'Cause I'm not fine at all."
Egentligen är det inte sant. För jag vill inte glömma något; jag vill inte glömma det finaste jag någonsin haft och någonsin kommer ha.
Men... ibland hade det varit skönt att glömma, för stunden.
att vänja sig
Det är väldigt lätt att vänja sig vid något man tycker om.
Och det är väldigt svårt att vänja sig vid något man inte tycker om. Något man är rädd för eller något som gör en ledsen.
En sådan sak för mig är att sova ensam.
Jag måste kanske vänja mig vid det. Lära mig att somna själv i en säng där man tidigare sovit två. Lära mig hur man känner sig trygg utan en varm kropp jämte sig. Lära mig att släppa taget och acceptera att vissa saker är inte menade att fortsätta.
Tänk om det räckte att bara älska.
thumbs
Håll tummarna everyone!!
Ja, alltså egentligen är det kanske en ganska liten grej. Men jag tror den kan make a great difference!
Så håll tummat och tår och tassar och whatever ni nu kan tänkas ha.
Cya bitches ! 😋
(Explicit content neranför.. typ)
Och nej haha, det är varken tuttarna eller bh:arna som kommer göra skillnad. Men de skulle upp i detta inlägget haha. 😃
aldrig
Det här kommer nog låta jävligt sorgligt.
Men det är sant.
Jag hoppas att jag aldrig i hela mitt liv (med undantag för om jag mot förmodan får barn) kommer älska en annan människa igen.
Jag klarar inte det.
Det gör bara ont och man går sönder.
Och ännu värre - man kan ta sönder den man älskar.
Det gör ännu ondare.
Jag kan inte mer. Det känns som att jag snart inte finns mer. Åtminstone inte känslomässigt.
Det äter upp mig.
Helt och hållet.
Fan för att älska.
Det är det finaste som finns - och det värsta.
att aldrig vara tillräcklig
Idag på morgonen.. och nästa hela dagen.
Så var jag glad. Glad på riktigt. Det kändes hela vägen ner i magen.
Jag har inte känt så på... ja jag kan inte ens minnas sist.
Men det är klart att det inte skulle hålla längre än så.
Nu känner jag mig lika genomledsen som vanligt. Jag är så trött på att misslyckas.
Så otroligt trött och less på att aldrig vara tillräcklig. Jag vill inte mer.
Jag vill lyckas; jag vill vara bra; jag vill vara tillräcklig; jag vill duga.
Jag vill vara rätt.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag känner mig så tom på idéer.
Jag känner mig så jävla hopplös.
-TRE BILDER-
Som sammanfattar mitt liv just nu rätt bra..
Påsnudlar...
Coca cola (haha alltid..)
Min lilla spliffi 😺😚
Long time no see, igen.
Hejsan bloggisen!
Nu var det ju ett tag sen. Men jag har inte dött om nån trodde det ☺
Däremot har jag spenderat ganska mycket tid ensam. Det har blivit ganska många nätter jag sovit själv i lägenheten.
Det... suger.
Jag vet inte ens vad jag ska skriva, för det enda jag vet är att jag bara är ledsen nuförtiden.
Jag går iallafall fortfarande i skolan, men det går väl åt helvete det med såsmåningom. Precis som alla grejer jag verkligen vill.😔
Sen har jag varit hos en terapeut 2 gånger också. Ska tillbaka den 27e (tror jag det är) och då har hon troligen satt ihop en remiss till neuropsykiatriska avd. Med andra ord: jag kommer troligen (förhoppningsvis) börja en utredning för adhd/add inom en ganska snar framtid.
Det kommer underlätta allt lite tror jag. Både om jag nu får en diagnos eller inte. De lät ju ge mig nyttosamma tips iallafall ☺
Nu ska jag nog gå upp och äta något. Tvättid om en timme. Jobbigt 😥
Hejdå från Miss lonesome
