38
Det är 38 dagar kvar av det här året.
Året som skulle bli vändningen. Det som skulle bli bättre.
Bli bra.
Hittills har inget blivit bättre. Allt har blivit sämre. Så dåligt det kan bli tror jag.
Jag är på gränsen att ge upp. På riktigt.
Inte bara panik-depp-ge-upp. Utan helt allvarligt.
Jag orkar inte leva såhär mer.
Mannen jag älskar är förstörd.
Jag är förstörd.
Vårat liv och vårat förhållande är förstört.
Min framtid känns lika positiv som en gäng bögar på 80 - talet. Bara att jag åtminstone slipper själva hiv:n. Och det är ju alltid nåt.
Men ja ni hör ju.. det är typ det enda jag har att vara glad över.
Nu ska jag gå in. In i vår lägenhet som jag nästan alltid är själv i. Jag ska försöka stänga in tårarna och hitta något inte-deprimerande på tv. Packa upp det jag handlat och gosa med vår underbara katt.
Han är det enda som vi fortfarande har tillsammans.
Sen ska jag hoppas att det här ovärda livet går över snabbt.
Kommentarer
Trackback
