aldrig
Det här kommer nog låta jävligt sorgligt.
Men det är sant.
Jag hoppas att jag aldrig i hela mitt liv (med undantag för om jag mot förmodan får barn) kommer älska en annan människa igen.
Jag klarar inte det.
Det gör bara ont och man går sönder.
Och ännu värre - man kan ta sönder den man älskar.
Det gör ännu ondare.
Jag kan inte mer. Det känns som att jag snart inte finns mer. Åtminstone inte känslomässigt.
Det äter upp mig.
Helt och hållet.
Fan för att älska.
Det är det finaste som finns - och det värsta.
Kommentarer
Trackback
