Jag är fortfarande kär. Så himla otroligt äckligt jävla kär.
Skolan har gått åt helvete och jag vill inte fortsätta med mina ämbeten. Jag har problem och vet inte hur jag ska göra med mitt liv.
Men i övrigt trivs jag. Jag har världens finaste älskling och vi har världens finaste katt.

Nu ska jag somna som en tillfredsställd och lycklig kvinna i min käras famn. Eller låta hans hand fortsätta vila på mitt ena bröst. Jag har inte bestämt mig ännu.

Min livsplan har kraschat i en snårig djungel,
färgad av blodet, tilllika kärlekens, färg.
Rött.
Vad jag trodde jag skulle leva på,
rinner ur mig som blodet gör efter en tigerattack.
Men istället för att mitt kvarvarande blod ska frysa till is,
så räddar Han mig.
Hypnotiserar mig likt en boaorm.
Och jag kan bara säga:
I en av hans omfamningar, där dör jag gärna.