Jag är så hopplös

Publicerat 2014-06-03 23:44:10 i Allmänt
Jag är sjuk. Svullna ögon som kliar, en hals som vill hosta, en näsa som nyser och snörvlar hela tiden, ett huvud som värker.
Och ett hjärta och en hjärna som vill ha samma sak men som inte kan samarbeta. Jag går sönder. Jag tar sönder mig själv. Min kärlek och min oförmåga att visa den (åtminstone på rätt sätt) tar kål på mig själv. Och på oss.

Jag kanske vill för mycket? Kanske är jag inte redo? Kanske är han inte redo? Kanske är vi inte rätt för varandra?

Kanske är det såhär det kommer vara för alltid. Tills han tröttnar. Kanske kommer den dagen då han lämnar mig och jag har inget kvar. Den dagen då den enda som någonsin fått och som någonsin kommer att få mitt skal att krackelera lämnar mig. Sönder och omöjlig att reparera.
Men det är inte han som gjort det. Det är jag själv. Det är jag som i så fall puttat honom till kanten där det inte finns något annat val än att hoppas över kanten.
Bort från mig.

Jag hoppas den dagen aldrig kommer. Jag hoppas den dagen då vi kan lösa allt och jag kan vara rätt kommer. Jag hoppas vi alltid förblir vi.

För jag älskar oss. Fast vi är sämst.
Jag älskar dig för att du är bäst, och jag älskar dig för att du till och med kan få mig att älska mig själv ibland.
Jag älskar dig på ett sätt jag inte trodde var möjligt, och jag längtar efter den dagen då jag kan visa det så att du förstår hur mycket du betyder för mig!

Till och med nu i all misär - ensam, ynklig och sjuk - så får bara tanken på dig mina fjärilar i magen att go bananas och min mun kan inte hålla tillbaka ett fånleende när jag tänker på dina fina ögon.
Direktlänk, 0 Kommentarer



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mangot

I am the architect of my own Destruction.

RSS 2.0