I samma stund så vet jag, att allting har ett slut.
Jag glömde en sak där: det räcker inte alltid med att vilja. Är problemet (jag) större än viljan så spelar det ingen roll. Vi pratade i natt.. Och det kommer aldrig bli bra. Han gick nyss till jobbet och jag ska lägga mig med spliff lite. Till och med mot honom känns det som ett svek. Jag lovade honom en matte resten av sitt liv. Det kommer han nog inte få. Hur kunde det bli såhär?
Kommentarer
Trackback
