Defying gravity
Publicerat 2013-11-11 03:45:15 i
Allmänt
Ja.. alltså. De typ senaste blogginläggen har ju onekligen varit ganska deppiga. Jag har verkligen varit ledsen när jag skrivit dem, och jag menar varje ord. Men tro inte för nån sekund att jag inte har världens bästa pojkvän, för det har jag. I alla väder och under alla omständigheter. Dock så är jag en impulsiv känslomänniska så jag skriver det jag känner för stunden. Igår (eller i förrgår rent teoretiskt) så var vi på bio. Vi såg Gravity. Tycker den var ganska bra faktiskt. Sevärd iallafall!Hursomhelst - på vägen hem pratade vi om att människor skiljer sig alldeles för lätt. De gifter sig, är gifta några månader, bråkar om en småsak och sen skiljer de sig. För.. ja, så är det ju. Det är inte många par idag som verkligen kämpar för förhållandet. Inte som det var förr i tiden, för kanske två-tre generationer sen. Det är klart, älskar man inte längre varandra, om kärleken tagit slut, då ska man skilja sig. Då finns det ingen anledning att stanna i ett olyckligt äktenskap (eller göra slut i ett förhållande då om man inte är gift, ni fattar poängen). Men folk idag.. jag vet inte, de gör slut för sådana småsaker. Tror inte folk idag på kärleken eller varför är de inte beredda att kämpa för något? Vi pratade om detta och kom fram till att våra bråk är ju rätt töntiga. Vi får för oss att vi ska göra slut och jag ska flytta härifrån och grejer. Men i själva verket- varför skulle vi göra slut? Vi älskar varandra och vill vara med varandra. Något sådant ska man inte bara slänga bort på grund av ett bråk. Sen var vi ju också överens om att våra bråk faktiskt är mer omfattande än de flesta andras. Det är inget småsurande det handlar om; det är verkligen bråk. Högljutt, synligt och kännbart. Haha det är inget som ska sopas under mattan, våra bråk är allvarliga. Men båda vet att det är onödigt egentligen. Han vet att jag vet, och jag vet att han vet. Det är därför det inte tagit slut, för vi vet att ingen av oss vill göra slut även om vi säger det. Vi har pratat om det, seriöst alltså. Men vi kom aldrig fram till nåt annat än att vi ska fortsätta försöka. För vi vill kämpa. Kämpa för att vårat förhållande ska hålla. Jag vill att vi ska spendera våra liv tillsammans, och jag hoppas och tror att Saiki vill samma sak. Man ska inte staka ut sitt liv i förväg, men man får aldrig vara rädd för att satsa på sina drömmar :) Nu måste jag verkligen sova. Vet inte ens om detta inlägget fick fram poängen jag hade i mitt huvud. Men iallafall, tänkte bara säga att trots mina deppiga inlägg så är jag lyckligast i världen. Ibland tänker jag att vi skulle kanske ha det bättre på varsitt håll. Men jag tror vi har det bäst tillsammans just nu iallafall. Så därför vill jag kämpa!
Kommentarer
Trackback
