Jag fick min chans

En hjärtattack, eller livslånga kärlkramper...
Det skulle kännas bättre än hur jag känner just nu. 
 
Det gör ont i, runt och på hjärtat att inse att han inte känner sig älskad av mig.
Orden "dra åt helvete", "idiot" och liknande kan jag ta. Men orden "du förstår inte" och "stick härifrån". 
Jag kan inte beskriva hur det känns. 
 
Jag önskar jag kunde kliva in i någon annan och få honom lycklig.
För han förtjänar det, men jag kan inte. 
Jag förtjänar inte ens att vara den som försöker.
Jag fick min chans. Jag brände den. 
 
Lika sant som det är att våren inte än är kommen,
lika sant är det att min tid är förbi.
 
 
Tro aldrig att jag inte älskar dig.
Förlåt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mangot

I am the architect of my own Destruction.

RSS 2.0