Söndag 7 april 2013
Hej och hå bloggisen..
Alltså klockan är bara tjugo i tolv och jag har egentligen redan gått och lagt mig en gång. Men blev lite ... putt.. Så jag gick upp igen. Satte mig i köket med datorn, mobilen och en mapp med papper som jag tänkte sortera lite. Såklart har jag min lilla bäbiskisse som sällskap med :)
Idag har jag inte gjort så mycket, precis som alla andra dagar. Men var iallafall i Värnamo och kollade på babys fotbollsmatch. De spelade bra och vann med 4-2, så det var roligt! Jag hade till och med några att prata lite med. Roligare än att stå själv och bara va forever alone haha.
Var och handlade med mamma och pappa sen. De betalade så det var win ;)
Suck jag är så trött på att inte ha något att göra.. Det värsta är att jag blir så extremt extra lam också. Jag skulle kunna träna, fixa med massa grejer, göra fint här hemma. Men jag är så lat och lam. Jag orkar inte träna, men egentligen är det en lögn. För jag vet att jag skulle komma igång fort om jag bara försökte. Än en gång handlar det bara om att min lathet stoppar mig från att göra massa saker. Och ja, det stör mig. Och ännu mer ja- jag vet.. Det är bara jag själv som kan ändra på det. Men jag har ingen motivation.
Det hade varit så mycket lättare med ett slutmål. Men jag vet inte vad det skulle vara :(
Just ni sitter jag och lyssnar på Lars Winnerbäck, och det är väldigt sällan ett gott tecken. Snarare tvärtom.
Ibland saknar jag att vara 16 år och tycka att jag hade världens problem fast det egentligen inte var någonting.
Ibland saknar jag Uppsala och mina vänner och att alltid umgås med folk.
Ibland saknar jag att bo hemma och alltid bli uppassad på.
Ibland saknar jag att jobba på forsheda gummmi, och att kunna ta helg. På riktigt.
Ibland saknar jag fotbollen, doften av gräset och det dåliga trycket i duscharna i KIF:s klubbstuga.
Ibland saknar jag Astrid och att rida, att kunna gosa in ansiktet i hennes päls och susa över åkrarna i full galopp med hennes man och svans svischandes i vinden, sätta mig i hagen och känna hur hon kom med mulen och puffade på mig för att hon ville veta vad det var med mig.
Ibland saknar jag att vara liten då mamma och pappa kunde ta hand om mig när jag kände mig otillräcklig.
För det mesta så önskar jag att jag var tillräcklig. Att jag kämpat mer för vissa saker och att jag någon gång kunde nå mina mål.
För mina mål blir bara mindre och mindre, och jag kommer inte ens närmare.
Kommentarer
Trackback
