Tiden går fort när man har roligt (eller?)

Oj, tänk att det snart är ett helt år sen studenten. Tiden har gått så himla fort men ändå så långsamt. En del saker har inte förändrats alls, medan andra saker tog en tvärvändning redan under studentdagen och en del har sakta men säkert runnit bort under året.

Den 11:e Juni 2010.
En väldigt speciell dag.
En dag jag aldrig glömmer.
Lycka blandades med sorg.
Tårar blandades med bubbel.
Känslorna svämmade över precis som glasen.
Och mitt liv gick sönder.

Meeen, det är ett helt år sen. Livet har jag pusslat ihop igen och saker och ting går ganska bra.
En del återföreningar under året blev glada, en del slutade med tårar och en del kanske bara har börjat.

Måste säga att jag är sur över att min kamera dog redan innan vi hann springa ut och jag hann inte köpa nya batterier under dagen. Till råge på allt är de få bilderna jag tog riktigt dåliga.
Men men..
Vad kan man förvänta sig av en kycklinggul student som gick upp alldeles för tidigt och ändå nästan kom för sent? En aningens förfriskad student som slängde bort både kartongen till mössan och den lilla trygghet hon hade i livet?
Äsch. Förväntningar går ändå aldrig i uppfyllelse.
Så, this is it:

Innan fotograferingen. Tur att champagnefrukosten var efteråt haha!


På bussen från (?) Sofia på väg till skolan. Eller?


I skolan. Åååh, man börjar ana blicken av alkohol. hahaha. Den blev värre.
Men åh så fina vänner.
Den dagen.


Schnyggt!


Stora delar av Världens bästa klass :) Åh. Jag saknar IB-klassen ibland.


Väldigt stiliga må jag säga.

Det känns helt overkligt att det snart är ett helt år sedan. Är brukar ju vara långa eller?
Detta har känts som ett miniår.
Jag har gråtit floder som blivit större än Nilen.
Jag har skrattat mig igenom chockande besked och livsavgörande beslut (seriously haha).
Jag har tagit tappat taget om mitt liv och försökt dra mig upp igen.
Jag har misslyckats med mina försök att börja plugga och bli lite seriös.
Jag misslyckades med att bli förlåten. Ända tills jag inte försökte längre. 
Jag har återupptagit gamla.... things.
Jag har gjort dumma saker och gillat det.
Jag har skaffat nya vänner.
Och jag har äntligen blivit glad igen.

Det kanske var ett ganska långt år ändå


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mangot

I am the architect of my own Destruction.

RSS 2.0