Ligger och läser igenom lite saker jag skrivit ner i en anteckningsbok jag har. Saker jag tänkt och bara skrivit rakt ut. Och trots att det snart är ett helt år sedan jag skrev det första i den så blir jag fortfarande lika ledsen över det. Jag blir fortfarande lika förbannad på mig själv och jag förstår fortfarande inte vad jag tänkte på. Det känns som om hjärtat krampar, som om det vill trycka sönder hela mitt inre. Tårarna rinner och jag vet att jag aldrig kommer förlåta mig själv för det jag gjorde. Troligen kommer jag aldrig släppa det ifrån mig och troligen kommer jag aldrig släppa någon så nära inpå mig på det sätt som jag gjorde med henne. Jag är rädd för att misslyckas en gång till. Jag vill inte det. Och jag orkar inte knäcka mig själv en gång till. En gång till och jag kan inte fixa till mig själv igen. Bara jag tänker på vad jag gjorde så rinner all energi ur mig och jag ligger skakar.