Fortfarande helt död

Alltså jag är, om möjligt, ännu tröttare idag. Helt stört.
Känner verkligen såhär:



Man måste ju älska videon btw. Helskön :P

Just nu ligger jag hemma i soffan och det är verkligen "today I don't feel like doin' anything". Men jag har ju faktiskt gjort saker. Eller ja, en sak iallafall haha. Jag jobbade ju från 6-14 (typ) och jag kan ju inte påstå att det gjorde mig piggare. Men fick lära mig en ny maskin som jag nästan behövde använda hjärnan för att kunna använda. Skönt :) För jag känner mig helt hjärndöd, vilket suger. Iallafall, mådde ganska för jävligt fram till halv tolv ungefär. Mådde illa och var yr, och hade lite ont i magen. Wonder why...?! haha xD Tror jag kreverar om jag lyckats igen :P Men det gick över sen fast jag har verkligen ingen aptit whatsoever. Och då måste jag ju nästan vara sjuk haha, jag äter ju jämt liksom.

Jag borde verkligen "rita upp" tatueringen nu. Haha vill typ ha den i någon helt vanlig stil. Typ som det är skrivet för hand. Fast snyggt alltså! Alla blir visst chockade över hur stor jag tänkt göra den. Jag tycker inte det är så stort..? Sen tror jag att alla (ja, faktiskt alla) tycker att det kommer bli fult och att jag inte ska göra den alls. Vissa säger det rakt ut och andra säger bara lite fint att jag borde göra den mindre. Men.... näpp. Sorry suckers. Min arm, min fula tatuering. Fast jag tror det kommer bli snyggt! :) Ångrar jag mig så finns det ju inget att göra liksom. Och varför skulle jag ångra mig? Visst, när jag är 50 år kommer jag säkert undra varför i själva helvetet jag tatuerade in en matteformel mitt på armen. Det tvivlar jag inte på. Men jag gör det som känns bra Nu. Framtiden är ... ja, den kommer som den kommer. Man kan inte förutse saker. Man kan inte veta hur man kommer känna eller vad man kommer göra om tio år. Eller kanske redan imorgon. Jag går lös.
På tal om att man aldrig kan veta vad man kommer göra; det finns ju saker man never ever ever trodde man skulle göra (igen), men så händer det (igen). Jag gjorde en sådan sak i helgen. Och den här gången ångrar jag det inte. There, I said it. Det må vara dumt. Men jag har ändrat inställning till så mycket saker sen sist och mitt liv är verkligen inte likadant nu. Så jag har inget att ångra.

Man måste leva i nuet. Man kan inte hänga sig fast vid gamla saker (nu måste jag ju påstå att det känns som om jag bara skriver det här för att övertyga mig själv om att det är så. Men jag har släppt Det). Klart, man behöver inte slänga ut det gamla totalt, men man kan putta undan det i någon vrå i hjärtat. Eller hjärnan. Eller kanske i en box under sängen. Man behöver inte (kommer inte) glömma saker som förändrade ens liv. Och det är bra så.
Jag gör som jag vill nu.

Sen får vi se i framtiden vad jag tycker om de beslut jag fattat.


Kommentarer
Irina Ursula Tjechov

yey vilka fina filosfier :) Don't worry be happy liksom :)puss puss och lite slängkyssar

2011-05-02 @ 22:47:31


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mangot

I am the architect of my own Destruction.

RSS 2.0