mangot -

Dunno what to say

Publicerat 2013-03-12 00:37:36 i

Nä, jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Eller vad jag ens ska tro. Men för varje dag som går så blir jag bara mer och mer övertygad om att han verkligen är the love of my life.

Allt har gått väldigt fort mellan oss, nu i dagarna är det 9 månader sen vi träffades för första gången. Och då var det inte tal om några feelings eller ens att vi skulle prata med varandra knappt. Då var det på ett helt annat sätt.

Och kanske var det bra att det började som det gjorde (minus lite saker) trots allt. För, truthfully, jag tror inte vi hade fastnat för varandra om vi bara snackat. Men då tiden kom för mig att åka tillbaka till Uppsala, lämna stället jag spenderat så mycket tid på under sommaren.. Ja.., redan då kände jag inombords att jag inte skulle klara det. Att vara ifrån honom alltså. De sista veckorna innan jag drog for good från Uppsala mådde jag asdåligt. Jag bara grät, hade ångest och ville tillbaka till Småland. Sjukt töntigt, men sant. Men jag antar att det blir så när man älskar en person.

Vad jag vill komma till (för jag känner att det här blev sjukt rörigt) är att trots att det gått väldigt fort, och trots att jag hoppat av skolan och mer eller mindre sumpat mina chanser till en karriär, och trots allt alla tyckt, så vet jag att jag tog rätt beslut. Jag vet att vad vi har är rätt. Jag vill att vi ska en framtid ihop, och det trodde jag aldrig att jag skulle skriva om någon vid bara 21 års ålder.

Han gör mig lycklig. Och trots att han snarkar så jag inte kan sova ibland så älskar jag honom till månen och tillbaka.

Han, jag och Spliff är den bästa lilla familjen man kan ha:)

Direktlänk, 0 Kommentarer

Kommentarer

Trackback

Dunno what to say

Kommentera inlägget här:

mangot

I am the architect of my own Destruction.