---
Publicerat 2013-06-11 07:59:25 i
Vi bråkar, vi bråkar lite till, vi kommer överens, vi myser och sen kanske allt börjar om igen. Men hur som helst så vet jag att du vill fortsätta. Annars hade du aldrig gjort allt du gjort för mig. Och jag vill fortsätta. Jag vill verkligen vara med dig. Alltid. Idag är det ett år sen jag träffade Saiki första gången. Ett år sen jag nervöst gick upp för trappan mot en lägenhet, för att (som det visade sig) träffa min stora kärlek. Jag visste inte vem, eller vad, som väntade i lägenheten, och när jag först hälsade var jag så nervös att jag (efteråt) insåg att jag inte alls kom ihåg vad du hade sagt när du presenterade dig. Då såg jag bara en ganska hårig, ganska söt kille, som var lite äldre än mig.När jag kollar på honom nu så ser jag en person jag ser upp till, en person jag beundrar, en sexgud, en man som kan så mycket. Jag ser den personen jag vill dela mitt liv med. Jag förstår om folk tycker det låter naivt eller kliché att skriva att man hittat sitt livs kärlek, när man bara känt varandra ett år. Jag hade definitivt tänkt så om jag läst det på någons blogg. Eller vart som helst för den delen. Särskilt om personen som skrivit det var lika ung som jag. Det är dubbelmoral så det ryker om det. Men jag har insett att det går. Sen får folk tycka och tänka vad de vill. Jag är bara 21, och många skulle säga att jag inte har levt klart än. Men jag håller inte med. Jag har kanske inte rest jorden runt. Jag har inte jobbat på massa spännande ställen. Jag har inte druckit drinkar på någon skybar i Dubai. Jag bor inte i mina drömmars stad - Los Angeles. Men jag har levt. Jag har gjort mycket konstiga, roliga, värdelösa, minnesvärda saker. Saker jag inte längre kan, eller ens vill, göra. Och jag känner mig bekväm i mitt liv som det är nu ändå. Det betyder inte på nåt sätt att mitt liv är slut som vissa verkar tro. Tvärtom - det är bara en början på mitt liv. Jag är bara 21 år och jag har massa år på mig att leva och uppleva saker. Men tillsammans med någon. Tillsammans med Saiki.Jag är så glad att jag träffade dig. Jag är så glad att jag vågade berätta för dig hur jag kände. Och jag är så glad att jag insåg vad jag kände, innan det var för sent. Jag är så tacksam över att du är en så stark person, att du är så säker i dig själv, att du bara gick efter dina känslor. När jag kollar på dig kan jag inte låta bli att le. Och när du ler tillbaka så går fjärilarna i magen bananas. Du chockade hela min värld; du vände allt uppochner. Du fick mig att inse att uppochner var bättre. För här fanns du.Nu är vi på rätt håll, för nu är vi tillsammans. 
Kommentarer
Trackback
