Aldrig har väl en dag gått så långsamt?

Ont i magen för att jag tänker och oroar mig för mycket.
Lever på socker.
Mår skit.
Dagen tar aldrig slut. Funderar på att vara uppe tills jag däckar i soffan, och sen sova tills jag vaknar imorgon. Förhoppningsvis någon gång sent på eftermiddagen. Berättade dessutom för mamma att "vi tagit en paus". Skönt att hon vet iofs. Men hon fattade väl lika väl som jag att det betyder att det är slut inom en vecka. Men hoppas kan man ju alltid!

Men tills dess... jag är ett vrak. Jag vill inte gå utanför dörren. Masade mig till kiosken och köpte en redbull och en stor coca cola. Nyttigt. Verkligen nyttigt.
Ska anstränga mig för att gå upp några kilo i vikt denna veckan med. Passa på liksom! Så han inte har något att fundera över. Vem vill vara med ett psyko. Som dessutom är tjock.
Nä.. han mår bättre utan mig. Så..

fan.. jag är så ledsen. Så jävla ledsen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag kan inte ens skämta bort det för mig själv. Jag vill bara att veckan ska vara över så att jag kan få ett slut på det här.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mangot

I am the architect of my own Destruction.

RSS 2.0