ett tillägg

Det allra värsta är att anledningen till att det blivit såhär är för att han hade hopp och trodde på mig. Han väntade, stod ut och tolererade allt. För att han älskar mig och trodde på mig.

Jag fick förtroendet alla önskar sig, och jag stampade på det.

Hur kan jag? Hur kan jag leva med mig själv?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

mangot

I am the architect of my own Destruction.

RSS 2.0